EU-domstolen meddelade den 10 september 2015 sin dom i mål C-266/14. Bakgrunden till domen var en fråga från en spansk domstol om hur arbetstiden för de anställda i ett säkerhetsföretag skulle beräknas. De anställdas anställningsförhållanden hade förändrats på sådant sätt att arbetsgivaren hade avskaffat säkerhetsföretagets regionkontor och istället låtit de anställda utgå från hemmet. De anställda mottog löpande instruktioner från sin arbetsgivare om vilka kunder som skulle besökas varje dag. Resan till kunderna skedde med firmabil som fanns hemma hos respektive arbetstagare.
EU-domstolen fann att arbetstagarnas restid hemifrån till kund på morgonen och restiden till hemmet efter det sista kundbesöket var att anse som arbetstid i arbetstidsdirektivets mening. Eventuella frågor om ersättning för denna tid var dock en nationell fråga.
Utifrån ett svenskt perspektiv kommer domen att få konsekvenser. På svensk arbetsmarknad är det inte ovanligt att arbetstagare utgår från hemmet. Detta kan t.ex. gälla installatörer eller försäljare. Under sådana omständigheter finns stöd för att hävda att restiden till och från första och sista kund är att anse som arbetstid. Detta kommer få konsekvenser för t.ex. regler om dygnsvila och vad som är att anse som ordinarie arbetstid.
Den svenska arbestidslagen är försedd med en s.k. EU-spärr. Det innebär att avsteg gjorda i kollektivavtal från arbetstidslagen alltid måste stå i överensstämmelse med arbetstidsdirektivet. Det blir nu en fråga för parterna i berörda branscher att avgöra om det finns någon kollektivavtalsreglering som påverkas av EU-domstolens dom och vilka konsekvenser detta får.
Förbundsjurist Robert Sjunnebo, 08-6766304
The Legal Bureau of the Swedish Trade Union Confederation