Nyhetsbrev nr 1/2017

Välkommen till LO-TCO Rättsskydds nyhetsbrev! Vi planerar att komma ut med fyra nyhetsbrev om året, och du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare!

Glöm inte att du kan prenumerera på all information vi lägger ut i vårt pressrum, genom att gå in på vår hemsida och anmäla dig under fliken pressrum.

Vill du slippa fler utskick, eller har du en kollega som vill ha nyhetsbrevet, skicka ett mejl till

angelin.olssondegroat@fackjuridik.com

Dags att anmäla sig till vårens seminarier!

Varje termin anordnar vi ett antal seminarier i egen regi, och i vår blir det följande datum och ämnen.

5 april            Hyvling, omplacering och omreglering

18 april           Att driva ett arbetsskadeärende

2 maj             Löneindrivning och konkurs

11 maj            Att driva sjukförsäkringsärenden

1 juni             Arbetstagares kritikrätt, yttrandefrihet och lojalitet

Det är våra egna förbundsjurister som håller i kurserna och vi håller till på Ingenjörshuset i Stockholm. Antalet platser är begränsat, så anmäl dig i tid! Vill du läsa mer om varje seminarium eller anmäla dig, så kan du göra det på vår hemsida www.fackjuridik.com under fliken ”seminarier”.

Ny enhetschef för försäkringsrättsenheten

Den 30 april går Claes Jansson i pension efter drygt 20 år som enhetschef för vår försäkringsrättsenhet. Han efterträds som enhetschef av Robert Sjunnebo. Robert är välkänd hos våra uppdragsgivare då han har arbetat som förbundsjurist på vår arbetsrättsenhet sedan 2005. Han har under den tiden också varit tjänstledig en period och då arbetat som jurist hos LO.

 Regeringen föreslår ändringar av utstationeringslagen

Regeringen har nyligen beslutat lägga fram en proposition om ändringar av utstationeringslagen. Propositionen är i huvudsak föranledd av det s k genomförandedirektivet till utstationeringsdirektivet, direktiv 2014/67/EU. Men lagförslaget innebär också viktiga förändringar när det gäller möjligheterna att vidta fackliga stridsåtgärder mot utländska företag som utstationerar sina arbetstagare till Sverige. De nya reglerna innebär att det alltid blir tillåtet att vidta stridsåtgärder i syfte att träffa ett kollektivavtal för arbetet i Sverige. Dessa kollektivavtal får bara reglera minimilön och det som i övrigt ligger inom den ”hårda kärnan” i utstationeringsdirektivet. Dessa kollektivavtal har begränsade rättsverkningar men kan å andra sidan åberopas även av utstationerade arbetstagare som inte är med i den svenska kollektivavtalsslutande organisationen. De fackliga organisationerna får också bättre möjligheter att kontrollera att arbetsgivare följer kollektivavtalen och betalar rätt lön mm. Ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juni 2017. Vi återkommer med en närmare beskrivning av reglerna i vårt nästa nyhetsbrev när lagändringarna slutligt antagits av riksdagen. Mer information om propositionen finns på http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/02/regeringen-foreslar-nya-utstationeringsregler–lex-laval-rivs-upp/

Ska överklagningstiden i socialförsäkringsmål kortas från två månader till tre veckor?

Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över vissa processrättsliga frågor på socialförsäkringsområdet (Dir. 2016:104 ”Stärkt rättssäkerhet och effektiv handläggning i ärenden och mål om socialförsäkring.”). Justitierådet Erik Nymansson ska leda utredningen som ska redovisas senast den 31 januari 2018. Utredningen ska bl. a. titta på hur det Allmänna ombudet kan stärkas processuellt och hur tidsfristerna kan förkortas för begäran om omprövning respektive överklagande av ärenden inom socialförsäkringen. Regeringen anger nu att man delar Försäkringskassans tidigare bedömning att det bör övervägas att den allmänna överklagningstiden i förvaltningsmål ska vara tre veckor. Detta skulle bl.a. innebära att överklagningstiden blir tre veckor av ett beslut från Försäkringskassan. Regeringen menar – och hänvisar till ett tidigare remissvar från Försäkringskassan – att ”…handläggningstiden skulle inte fördröjas av att mål som är klara för avgörande blir liggande i upp till två månader i väntan på att överklagningstiden ska gå ut.”.

Enligt vår uppfattning är problemet snarare att när ärendet är klart för avgörande tar det för närvarande c:a 25 veckor för Försäkringskassan att fatta beslut i ett omprövningsärende och för förvaltningsrätterna sex – tolv månader att avkunna en dom.

Bussförare har rätt till paus

Arbetsdomstolen har i AD 2017 nr 5 bifallit Svenska Kommunalarbetarförbundets talan avseende brott mot Bussbranschavtalet. Bussbranschavtalet innehåller en reglering som föreskriver att körning får pågå i högst 2,5 timmar. Arbetsgivarsidan gjorde gällande att s.k. reglertid, d.v.s. sådan tid som uppstår mellan ankomst och avgång vid ändhållplatser, inte utgjorde körning. Bakgrunden till begränsningen om 2,5 timmar har varit att även busschaufförer behöver gå på toaletten med viss regelbundenhet. Arbetet som busschaufför är mycket styrt och enligt Bussbranschavtalet ska det finnas tillgång till toalett när pausen inträffar. Möjligheten till undantag från denna regel är mycket begränsade.

Trots syftet med regeln ansåg arbetsgivarsidan att tiden vid ändhållplatser inte skulle räknas med vid beräkningen av hur länge en chaufför kört en buss. Arbetsdomstolen fann att all reglertid där chauffören inte har möjlighet att lämna bussen är att anse som körning. Detta var särskilt fallet vid stopp om två minuter. Bolaget hade därför brutit mot bussbranschavtalet och dömdes att betala allmänt skadestånd om 50 000 kronor. Ombud för Svenska Kommunalarbetareförbundet var förbundsjuristen Robert Sjunnebo.

Byggnads lagbasar har rätt till betald ledighet för utbildning om lönesystem och underentreprenörsfrågor

I november 2013 anordnade en av Byggnads regioner en konferens för lagbasar som också var utsedda till fackliga förtroendemän. På inrådan av Sveriges Byggindustrier (BI) gav arbetsgivarna besked att man beviljade ledighet för konferensen, men inte betald ledighet. Byggnads lade tolkningsföreträden på betalningen. Därefter väckte BI talan i Arbetsdomstolen (AD) och yrkade skadestånd för felaktigt lagda tolkningsföreträden m.m. I målet i AD hävdade BI bland annat att Byggnads och BI genom Byggavtalet med bilagor skulle ha inskränkt lagbasarnas fackliga uppdrag.

Domstolen finner i sin dom AD 2016 nr 75 att lagbasarnas fackliga uppdrag är att biträda regionen i lönefrågor och frågor om underentreprenörer och bemanning samt bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet. AD menar att Byggavtalet med bilagor inte inskränker lagbasarnas fackliga uppdrag. AD finner att ledigheten för lagbaskonferensen var erforderlig och av skälig omfattning samt att utbildningen avsåg den fackliga verksamheten på lagbasarnas egen arbetsplats. AD avslår BIs talan. Ombud för Byggnads var förbundsjuristen Annett Olofsson.

Staten bröt mot 11 § MBL när polisen omorganiserades

Den 1 januari 2015 ombildades 21 polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen till en sammanhållen myndighet, Polismyndigheten. Omorganisationen berörde 28 500 anställda. Regeringen hade gett en kommitté, Genomförandekommittén, i uppdrag att bemanna organisationen och genomföra medbestämmandeförhandlingar inför ombildningen. I augusti 2014 ägde en förhandling rum mellan Genomförandekommittén och berörda fackliga organisationer, bl. a. Polisförbundet, avseende preliminär inplacering av de anställda i den nya organisationen. Senare under hösten 2014 fick Polisförbundet klart för sig att Genomförandekommitténs uppfattning var att det som hade förhandlats i augusti var vilka arbetsuppgifter de anställda skulle ha i den nya organisationen. Någon ytterligare förhandling om bemanningen av organisationen som helhet hölls inte innan den 1 januari 2015. Polisförbundet väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade tio miljoner i allmänt skadestånd för brott mot 11 § MBL. Förbundet menade att någon förhandling inte hade hållits om bemanningen av organisationen som helhet utifrån arbetstagarnas kompetens och verksamhetens behov.

AD finner i sin dom AD 2016 nr 76 att Genomförandekommittén inte fullt ut fullgjort förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL inför bemanning av den nya organisationen. Med motiveringen att förbundet inte medverkat till att missförstånd klarats ut jämkar AD skadeståndet kraftigt till 200 000 kr. Ombud för Polisförbundet var förbundsjuristen Annett Olofsson.

Flagranta brott mot Hamn- och Stuveriavtalet kostar hamnbolag en halv miljon

Arbetsdomstolen har meddelat dom i ett mål mellan hamnbolaget Shorelink och Transport gällande ett stort antal kollektivavtalsbrott. Shorelink är medlem i Sveriges Hamnar och bundna av Hamn- och Stuveriavtalet gentemot Transport. Bolaget har också träffat kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet. Vid en avtalskontroll i maj 2015 uppdagades att bolaget bröt mot ett stort antal bestämmelser i Hamn- och Stuveriavtalet om ersättningar och arbetstidens förläggning. Transport väckte talan i Arbetsdomstolen och yrkade allmänt skadestånd med sammanlagt 2,2 miljoner kr för kollektivavtalsbrott. På några punkter var det allmänna skadeståndet beräknat utifrån den vinst som Transport menade att bolaget gjort genom att bryta mot kollektivavtalet. Bolaget anförde att Sveriges Hamnar och Transport skulle ha känt till och accepterat att bolaget träffade överenskommelser med Hamnarbetarförbundet som avvek från Hamn- och Stuveriavtalet. Arbetsdomstolen anför i domen att bolaget har bevisbördan för detta samt att stränga beviskrav måste ställas på den som påstår något så ovanligt. Arbetsdomstolen finner att det är uppenbart att bolaget inte uppfyllt sin bevisbörda. Arbetsdomstolen fastställer ett gemensamt belopp i allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrotten. Beträffande nivån sägs i domen att bolaget medvetet har gjort sig skyldigt till flagranta brott mot viktiga bestämmelser i kollektivavtalet och att skadeståndet måste sättas på en avskräckande hög nivå. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet för kollektivavtalsbrotten till 550 000 kr. Bolaget ansågs också ha gjort sig skyldigt till brott mot 38 § MBL i samband med inhyrning av personal. För detta förpliktigades bolaget betala allmänt skadestånd med 50 000 kr. När det gäller fördelningen av rättegångskostnaderna i målet tog Arbetsdomstolen hänsyn till att det utdömda allmänna skadeståndet uppgick till en fjärdedel av yrkat belopp. Storleken på det allmänna skadeståndet ska normalt inte påverka fördelningen av rättegångskostnaderna, skriver Arbetsdomstolen, men här hade parterna lagt fram utredning och argumenterat i frågan. Den reella tvisten hade därmed gällt också skadeståndets storlek. Transport fick ersättning med ungefär 75 % av sina rättegångskostnader. Arbetsdomstolens dom AD 2017 nr 6. Ombud för Transport var förbundsjuristen Annett Olofsson.

Nya lagar om visselblåsare och förstärkt meddelarskydd

Den 1 januari 2017 trädde en ny lag i kraft som skall skydda arbetstagare eller inhyrd personal som slår larm om allvarliga missförhållanden på arbetsplatsen s.k. visselblåsare. Utgångspunkten i lagen är att den som slår larm om allvarliga missförhållanden skall skyddas mot repressalier från arbetsgivaren. En arbetsgivare som bryter mot repressalieförbudet kan dömas att betala allmänt och ekonomiskt skadestånd. För att visselblåsaren ska omfattas av skyddet ska det vara fråga om ett allvarligt missförhållande. Det innebär att det ska vara fråga om brott som har fängelse i straffskalan eller därmed jämförliga förhållanden.

Den 1 april 2017 träder en lagändring i kraft som innebär ett stärkt meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Förslaget gäller anställda inom skola, vård och omsorg som till någon del är offentligt finansierad. Dessa får genom lagändringen samma rätt som offentligt anställda att lämna uppgifter till grundlagsskyddade medier.

LO-TCO Rättsskydd håller den 1 juni 2017 ett seminarium för fackligt förtroendevalda som behandlar ovanstående samt arbetstagares kritikrätt. Vill du anmäla dig? Se vår hemsida under fliken seminarier.

Alla beslut som Försäkringskassan fattar vinner laga kraft om de inte klagas på i tid

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom meddelad den 21 december 2016 klargjort att om man inte i tid begär omprövning av Försäkringskassans grundbeslut, vinner beslutet laga kraft, det vill säga man förlorar rätten att få beslutet omprövat av Försäkringskassan. Det är inte längre att möjligt att istället begära att Försäkringskassan på nytt prövar samma sak som har avgjorts i det lagakraftvunna beslutet och fattar ett nytt grundbeslut.

Det finns två slags beslut som Försäkringskassan kan fatta; dels grundbeslut och dels omprövningsbeslut. Om man är missnöjd med grundbeslutet kan man inom två månader begära att Försäkringskassan omprövar beslutet. Om Försäkringskassan inte ändrar sig vid omprövningen kan man överklaga omprövningsbeslutet till förvaltningsrätten. Även detta måste ske inom två månader. Före 2005 gällde att om man hade missat att i tid klaga på ett beslut, oavsett om det var frågan om ett grundbeslut eller ett omprövningsbeslut, kunde man inte begära att Försäkringskassan på nytt skulle pröva samma sak som avgjorts i det lagakraftvunna beslutet. Klagade man inte i tid, förlorade man i alla avseenden rätten att få den fråga som beslutet avsåg prövad.

2005 fastslog dåvarande Regeringsrätten att även om man inte hade klagat på ett beslut inom föreskriven tid, hade man möjlighet att hos Försäkringskassan begära att kassan på nytt skulle pröva frågan, på samma sätt som skett första gången. Försäkringskassan skulle då fatta ett nytt beslut i sakfrågan, med samma tidsfrist för att klaga på beslutet, som första gången saken prövades.

Den 1 januari 2011 trädde socialförsäkringsbalken (SFB) i kraft, avsedd att utan några egentliga ändringar i sak ersätta framför allt lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring. En ny bestämmelse infördes dock i SFB, som angav att om Försäkringskassan en gång hade omprövat ett grundbeslut, kunde detta omprövningsbeslut inte omprövas på nytt av Försäkringskassan.

Den nyligen meddelade domen 2016 rör ett grundbeslut som den försäkrade inte hade begärt att få omprövat i tid, varför det hade vunnit laga kraft. Istället begärde den försäkrade – i enlighet med 2005 års dom – att Försäkringskassan skulle pröva samma sak på nytt, genom ett nytt grundbeslut med möjlighet att begära omprövning inom två månader. Eftersom det i SFB inte finns någon motsvarande regel som hindrar Försäkringskassan att på nytt pröva samma fråga som har prövats i ett lagakraftvunnet grundbeslut, föreföll detta möjligt. HFD anser emellertid att man inte kan ha två parallella ordningar, där den som avstår från att begära omprövning skulle kunna få till stånd nya prövningar av samma fråga hur många gånger som helst, till skillnad från den som har begärt omprövning och fått avslag, men inte överklagat i tid. Har man missat att begära omprövning eller överklaga i tid, förlorar man rätten att få beslutet omprövat av Försäkringskassan eller prövat av förvaltningsrätten. Detta går inte längre att bota genom att hos Försäkringskassan begära en ny prövning av samma fråga som har avgjorts i det lagakraftvunna beslutet.

 

Meny