Nyhetsbrev nr 2/2015

LO-TCO Rättsskydd i Almedalen

LO-TCO Rättsskydd anordnar två egna seminarier under Almedalsveckan.

Det första seminariet äger rum måndagen den 29 juni kl 8.30-9.30 i Ljusgården, Hamnplan 5. Seminariet har rubriken Anpassa arbetsrätten till verklighetenEtt seminarium om sju förslag för ett tryggare arbetsliv.

Som jurister på LO-TCO Rättsskydd märker vi av hur det blivit allt tuffare på svensk arbetsmarknad. Osäkrare anställningar, en ökad användning av bemanningsföretag, förekomsten av utländska företag efter EU-inträdet, teknikutvecklingen sammankopplad med integritetsfrågorna är alla exempel på en förändrad arbetsmarknad och i förlängningen en arbetsrätt som står inför nya utmaningar och behöver reformeras.

Grundat på våra juridiska erfarenheter presenteras några utgångspunkter för ett tryggare arbetsliv.

  1. Stoppa missbruket av visstidsanställningar
  2. Förbjud inhyrning av arbetskraft när det finns ett permanent arbetskraftsbehov
  3. Inför en lag som skyddar arbetstagarnas integritet
  4. Ge facket möjlighet att lägga tolkningsföreträde vid integritetskränkande kontrollåtgärder
  5. Skydda arbetstagare som kommer hit från icke- EU-länder
  6. Förändra lex Laval så att det alltid går att kräva svenska kollektivavtal
  7. Ställ krav på anställningsvillkor i nivå med kollektivavtal vid offentlig upphandling

 

Vi presenterar våra förslag och bakgrunden till dem. Sedan kommer statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet, Irene Wennemo, och ledamoten i arbetsmarknadsutskottet Jenny Pettersson (m) att redovisa hur de ser på förslagen. M a o blir det debatt mellan regeringen och oppositionen. 

Vårt andra seminarium heter Bryr sig politikerna om arbetsskadeförsäkringen? och äger rum torsdagen den 2 juli kl 13.30-14.30 på Hamnplan 5.

Bakgrunden till seminariet är att under 2014 hade nästan var fjärde person i arbetslivet någon form av besvär som var kopplat till arbetet. Lika många var någon gång under året sjukskrivna som en följd av arbetsrelaterade besvär. För många utvecklas besvären till bestående arbetsskador. Under 2013 rapporterades 116 000 arbetsskador. Men antalet prövningar avseende rätt till arbetsskadelivränta har minskat med 88 procent under den senaste tioårsperioden!

Vi vet att mörkertalet för arbetsskador är väldigt stort.  Många bryr sig inte om att få sin sak prövad. Det kan få enorma konsekvenser för den enskilde arbetstagaren och för hela vårt arbetsliv om incitamenten för arbetsmiljöforskning och arbetet för tryggare arbetsplatser försvagas.

Många hade stora förväntningar på socialförsäkringsutredningen när den presenterade sina slutsatser i mars i år. Tyvärr blev utredningen en besvikelse och frågetecknen för den framtida arbetsskadeförsäkringen lämnades obesvarade.

Vid seminariet presenterar vi en sammanställning av Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans arbetsskadestatistik över hur utvecklingen ser ut när det gäller anmälda skador, godkända skador och skillnader mellan kvinnor och män. 

Därefter blir det debatt mellan Fredrik Lundh Sammeli (s) och Lotta Finstorp (m), ledamöter av Socialförsäkringsutskottet samt Therese Karlberg från Försäkringskassan. Hur kan vi skapa framtidens Arbetsskadeförsäkring? Bör det finnas en fast prövningstidpunkt? Vad ska betraktas som arbetsskada? Hur få till en snabbare rehabilitering? Hur ska företagen stimuleras till ett mer aktivt arbetsmiljöarbete? Frågetecknen är många.

AD 2015 nr 12

Handels ./. Självfallet och spikrakt AB och Sveriges Frisörföretagare

Helen blev anställd som frisör i bolaget 2010 och redan tidigt fick hon mycket positiva omdömen av såväl kunder som VD i bolaget, som efter ett tag ville att Helen skulle bli delägare.

Hösten 2012 blev Helen gravid.  Hon tog upp detta med sina kollegor och de kom fram till att det var bäst att avvakta lite med att berätta för VD, eftersom de anställda visste att VD var negativt inställd till att skaffa barn och ofta kom med kommentarer om att hon inte förstod varför folk hade egna barn när de istället kunde umgås med andras barn.

I november 2012 tog Helen i alla fall mod till sig och berättade för VD att hon var gravid. Till att börja med märktes inga negativa reaktioner, men efter tag föreslog VD att Helen borde sjukskriva sig. Detta följdes av anmärkningar om hur hon var klädd, vad hon åt och hur hon skrattade. Vidare berättade VD för en kund att Helen blivit ”jättetjock”. VD anklagade också Helen för att ha blivit ”konstig”.

I slutet av januari 2013 var VD på dåligt humör och sade att hon inte tålde Helen på grund av hennes graviditet och funderade på att sparka henne. Några dagar senare fick Helen några sms från VD, varav framgick att hon skulle sägas upp för att hon ”inte fullgjorde sina arbetsuppgifter”. Detta följdes av ett skriftligt uppsägningsbesked som hänvisade till arbetsbrist.

Handels bedömde att arbetsgivaren brutit mot LAS, diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen.

När målet prövades i AD hade Helen tillgång till sina f.d. kollegor som vittnen. Arbetsgivaren hävdade att graviditeten inte var skälet till uppsägningen, utan att Helen genom att missköta sig hade orsakat ett bortfall av kunder, vilket allvarligt hade försämrat bolagets ekonomi.

AD ansåg dock att trovärdigheten låg på arbetstagarsidan samt att arrbetsgivaren inte kunde styrka den påstådda arbetsbristen. AD fann att bolaget brutit mot samtliga tre lagar och tilldömde Helen 120 000 kr såsom ett allmänt skadestånd. Domen var enhällig.

Domen utgör en framgång för arbetstagarsidan i och med att man fick rätt på samtliga punkter. Emellertid får det anses att det utdömda skadeståndet är väl lågt med tanke på att arbetsgivaren på ett mycket flagrant sätt brutit mot inte mindre än tre lagar.

Tandvård på grund av arbetsskada ersätts även om priset avviker från prislistan

LO-TCO Rättskydd har på senare år vunnit flera ärenden i de lägre domstolsinstanserna, när Försäkringskassan inte velat lämna ersättning för den del som överstiger referensprislistan för tandvårdsbehandling som beror på arbetsskada.

Prislistan fastställs av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och utgör ett underlag för vilken ersättning från staten som kan lämnas för tandvårdsbehandling. Listan ska också vara en vägledning för patienten om hur mycket en behandling kostar eftersom tandläkarna har fri prissättning. De olika landstingen bestämmer t.ex. själva prissättning på sina respektive folktandvårdskliniker.

I det mål som Högsta Förvaltningsdomstolen nu har prövat var vi dock inte ombud. En man hade råkat ut för en cykelolycka på väg till arbetet och skadat tänderna. Han fick genomgå flera behandlingar på Folktandvården. Försäkringskassan ansåg att han endast hade rätt till ytterligare ersättning enligt referensprislistan med c:a 2 000 kr, trots att behandlingen kostade c:a 6 000 kr.

Både förvaltningsrätten och kammarrätten hade bedömt att mannen hade rätt till full ersättning, men Försäkringskassan överklagade till högsta instans och menade att priset avvek markant från referenspriset och att det inte fanns något som motiverade att behandlingen krävde ett högre pris.

Högsta Förvaltningsdomstolen pekar i domen på att även andra omständigheter än referenspriset måste beaktas. Utöver sådant som har att göra med själva behandlingen måste man ta hänsyn till vilka möjligheter den försäkrade haft att påverka kostnaden t.ex. vid akutvård. När det är fråga om en omfattande skada och man följer en behandlingsplan kan det också vara motiverat att den utförs hos en och samma vårdgivare även om priset för några av åtgärderna skulle vara högre. Domstolen bedömde att den fortsatta behandlingen var nödvändig i den mening som avses i arbetsskadeförsäkringen och avslog Försäkringskassans överklagande. (Mål nr 1984-14 meddelad den 28 april 2015).

Arbetsgivare får böta 700 000 kr för att ha orsakat arbetsplatsolycka

En anställd vid ett höglager vid Stena Stål i Västerås fastnade med benet i en plåtplockningsmaskin i augusti 2013. Benet klämdes så svårt att underbenet måste amputeras.

Vid tidpunkten för olycksfallet hade höglagret nyligen tagits i drift och det var omfattade problem med driftstopp, bl.a. papper som fastnade i plåtplockningsmaskinen. Enligt maskinens bruksanvisning, som endast fanns på danska, skulle personalen gå in i maskinen via en grind när man åtgärdade driftstopp. Det innebar att hela höglagret stannade och det tog 20-30 minuter att starta upp verksamheten igen. För att istället snabbt kunna åtgärda driftstoppen klev personalen över maskinens skyddsräcke och det var vid ett sådant tillfälle som den anställde tappade balansen och föll in i maskinen och hans ben klämdes fast.

Åklagaren lämnade in en stämningsansökan mot Stena Stål i tingsrätten och krävde att bolaget skulle betala 700 000 kr i företagsbot eftersom det sätt som personalen åtgärdade driftstopp på inte var säkert och stred mot maskinens bruksanvisning. Men arbetssättet var vedertaget och hade godkänts av arbetsledningen. Bolaget var oaktsamt då man underlåtit att göra en riskbedömning av det arbetssättet.

Stena Stål bestred ansvar. Bolaget hänvisade till att maskinen var CE- märkt och att man därför inte behövde göra någon riskbedömning. Vidare hävdade bolaget att man inte kände till att personalen åtgärdade driftstopp på det sätt som beskrivits.

Tingsrätten gick på åklagrens linje och dömde Stena Stål till 700 000 kr i företagsbot.  Domstolen konstaterar att bolaget inte gjort tillräckligt för att förhindra och förebygga risker och att arbetsledningen därmed brustit i sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Tingsrätten betonar att det faktum att maskinen var CE-märkt inte fritar bolaget från ansvar.

Målsägandebiträde för den skadade mannen var förbundsjurist Linda Wallin.

Sammanhängande arbetsprocess bedöms som skiftarbete

Målet gäller ett antal arbetstagare vid beredningsavdelningen på Swedish Match North  Europe AB snusfabrik och frågan är om deras arbete varit anordnat så att det ska betraktas som skiftarbete och därmed berättiga till ett lägre arbetstidsmått än det som gäller vid arbete på dagtid.

De berörda arbetstagarna på beredningsavdelningen arbetar enligt ett rullande schema som är detsamma vecka efter vecka. Allt arbete som utförs ingår i processen att bereda snus och alla arbetstagare ska kunna utföra samtliga arbetsuppgifter, om än växelvis. En del av arbetet för både de som arbetar på kvällen och de som arbetar på dagen består av att förse den avdelning som förpackar snuset med färdigberett snus, s.k. snusförsörjning. Snusförsörjningen är en väsentlig och viktig del av processen på beredningsavdelningen. Ytterligare en viktig uppgift för både kvälls- och dagarbetare är att reagera på larm. Även detta är ett led i att processen med snustillverkning fortlöper utan längre avbrott. Kvällsarbetaren tar över ansvaret för samma maskiner och samma process som de arbetstagare som arbetat under dagen har haft. Det finns inte någon arbetsuppgift på kvällen som inte utförs på dagen. Dessa omständigheter sammantaget talar enligt Arbetsdomstolens mening för att det är fråga om ett arbete som kännetecknas av en enhetlig och sammanhängande arbetsprocess som karakteriserar skiftarbete. Att några arbetsuppgifter utförs mer sällan på kvällen påverkar inte denna bedömning.

Arbetsdomstolens bedömning är att det omtvistade arbetet får anses vara anordnat som skiftarbete enligt Tobaksavtalet.  Det innebär att arbetstid i genomsnitt per helgfri vecka ska vara 38 timmar (vid dagarbete är ordinarie arbetstid 40 timmar i genomsnitt per helgfri vecka). Genom att tillämpa arbetstiden för dagarbete för arbetet på beredningsavdelningen har bolaget brutit mot kollektivavtalet och ska betala skadestånd. Förbundet får 60 000 kr i skadestånd och de berörda arbetstagarna får 10 000 kr vardera. (Arbetsdomstolens dom 2015 nr 16)

Företagsbot utdömd för arbetsmiljöbrott

I november 2011 skadade sig en man, som här kallas Ronny, mycket allvarligt i en arbetsolycka i gamla Kockums lokaler i Malmö. Ronny arbetade med borrning och fräsning vid ett arborrverk, nära intill maskinens öppet roterande del. Maskinen saknade helt skyddsanordningar och företaget hade, trots de uppenbara riskerna med arbetet, inte utfört någon riskanalys för maskinen.

Vid olyckstillfället hade Ronny precis avslutat ett arbetsmoment och på samma sätt som han gjort tusentals gånger tidigare lutade han sig fram för att blåsa rent arbetsstycket och mäta att momentet blivit korrekt utfört. Han kom av misstag någon millimeter för nära den roterande spindeln och råkade fastna med overallsärmen i fräsverktyget. Tyget snoddes in i verktyget, Ronny lättade från golvet och drogs med runt de sista varven innan den programmerade sekvensen hade fullbordats och maskinen stannat helt. Förutom fysiska skador som var ytterst nära att kosta honom livet, drabbades han även av ett svårt posttraumatiskt stressyndrom. Fortfarande tre och ett halvt år efter olyckan har han svår ryggvärk samt stora svårigheter att använda sin högerarm och det går inte en natt utan att han återupplever olyckan i fruktansvärda katastrofdrömmar.

Företaget, KIMAB, har nu åtalats och dömts för arbetsmiljöbrott. Tack vare ett föredömligt utredningsarbete från polisen var åtalet väl förberett och tingsrätten dömde företaget till företagsbot för arbetsmiljöbrott. Domstolen jämkade dock beloppet från yrkade 500.000 kr till 250.000 kr, bl.a. med hänsyn till att Ronnys skada var av ”normalgrad”.

Polisens och åklagarens resurser är inte rimligt fördelade och arbetsmiljöbrotten inte tillräckligt väl prioriterade med hänsyn till att det har tagit tre och ett halvt år från olyckan skedde till avslutad rättegång. Vidare är domstolarna ofta ovilliga att ställa arbetsgivare till ansvar för arbetsmiljöbrott. I Ronnys fall fann rätten att skadan inte var en allvarlig personskada trots att den medfört ett livshotande tillstånd samt allvarliga kroniska fysiska och psykiska skador och hel varaktig arbetsoförmåga.

Mycket tycks återstå innan man kan anse att rättsystemet svarar upp mot det behov som finns av att tydligt visa landets arbetsgivare konsekvenserna av att inte ta sitt lagstadgade ansvar för en säker arbetsmiljö.

Ronny är medlem i IF-Metall och beviljades rättshjälp av sitt förbund, dels för att bevaka att han får rätt försäkringsersättning och dels för ett målsägandebiträde i rättegången mot arbetsgivaren. Ombud var Mattias af Malmborg.

Årsarbetstiden förlängs efter dom i Arbetsdomstolen

År 2003 investerade Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge i en ny pappersmaskin vid bruket. Inför denna investering träffade bolaget ett lokalt kollektivavtal med Pappers avdelning på bruket om så kallad året runt-drift. Enligt kollektivavtalet om året runt-drift minskades årsarbetstiden för de arbetstagare som arbetar kontinuerligt treskift från 1 616 timmar till 1 460 timmar. Vidare skulle arbetstiden förläggas på visst sätt.

På grund av minskad efterfrågan upphörde bolaget i mars 2014 med året runt-driften. I samband med detta uppstod tvist mellan Pappers och bolaget om arbetstidens omfattning och förläggning avseende de arbetstagare som arbetar kontinuerligt treskift vid bruket.

Pappers menade att det i lokalavtalet endast fanns en reglering om arbetstidens omfattning och förläggning, nämligen 1 460 timmar per år med viss förläggning av arbetstiden. Arbetsgivarsidan menade att det fanns två alternativa regleringar i lokalavtalet, dels den nyss nämnda, dels 1 616 timmar per år med annan förläggning av arbetstiden. Arbetsgivarsidan menade att bolaget, när man hade upphört med året runt-driften, hade rätt att tillämpa alternativet 1 616 timmar per år.

I tvisten yrkade Pappers och Pappers avdelning allmänt skadestånd till förbundet, avdelningen och 300 berörda medlemmar samt ekonomiskt skadestånd till medlemmarna.

Arbetsdomstolen meddelade dom den 13 maj 2015. Trots omfattande utredning om bakgrunden till avtalet om året runt-drift samt omständigheterna runt detta avtals tillkomst menar Arbetsdomstolen att lokalavtalets innebörd ska avgörs utifrån avtalets utformning och ordalydelse. Arbetsdomstolen anser sig sedan finna stöd för arbetsgivarsidans uppfattning om tolkningen. Två av Arbetsdomstolens ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det i lokalavtalet endast fanns en reglering om arbetstidens omfattning och förläggning innebärande en årsarbetstid om 1 460 timmar per år.

Domen påverkar inte den särskilda avtalskonstruktionen på avtalsområdet. Genom avtalskonstruktionen har de centrala parterna byggt in en tröghet genom att tillförsäkra sig ett avgörande inflytande över lokalavtalen. Lokalavtalen ska godkännas av de centrala parterna och kan inte sägas upp eller ändras utan de centrala parternas samtycke.

Ombud för Pappers och Pappers avdelning var förbundsjuristerna Erik Grahn och Annett Olofsson. Arbetsdomstolens dom 2015 nr 28 (se också interimistiskt beslut AD 2014 nr 81).

Normala löneökningar inget skäl för återkrav enligt Högsta Förvaltningsdomstolen

I en dom den 2 juni 2015 (mål nr 2129-14) har Högsta förvaltningsdomstolen upphävt kammarrättens och förvaltningsrättens domar vilket innebär att en arbetsskadad kvinna slipper att betala tillbaka 70.000 kr som hon fått för mycket i livränta.

Kvinnan, född 1949, hade i sitt arbete som lindare inom industrin drabbats av en arbetsskada och därför bytt arbete 1996 till undersköterska med lägre lön. Hon beviljades livränta för mellanskillnaden i lön. Efter att Försäkringskassan gjort en efterkontroll 2011 upptäckte man att kvinnan sedan 2004 inte längre gjorde någon inkomstförlust eftersom löneutvecklingen som undersköterska hade varit bättre än om hon varit kvar i sitt tidigare arbete.

Försäkringskassan ansåg att kvinnan var återbetalningsskyldig med 140.000 kr som hon inte skulle ha haft rätt till för perioden 2004-2011. Eftersom kvinnan fler gånger under dessa år anmält sina inkomster till Försäkringskassan, och då man inte hade gjort några efterkontroller tidigare, beviljade kassan eftergift med halva beloppet. För den andra halvan menade man att hon skäligen borde ha insett att hon fått livränta som hon inte hade rätt till. Förvaltningsrätten i Uppsala och Kammarrätten i Stockholm gjorde ingen ändring.

I HFD anfördes bl.a. att kvinnan fått normala löneökningar och inkomsten i det nya arbetet inte vid något tillfälle ökat på ett sådant sätt att hon haft anledning att misstänka att hon inte hade rätt till livräntan. Det är också orimligt att kräva att en försäkrad ska hålla sig underrättad och ha detaljerad kännedom om löneutvecklingen i ett tidigare yrke. Försäkringskassan å sin sida hävdade att det skulle få orimliga konsekvenser om man skulle godta att den försäkrade inte behöver skaffa sig kunskap om löneutvecklingen.

Högsta Förvaltningsdomstolen hänvisade till ett tidigare rättsfall som man avgjorde 2013 där omständigheterna var jämförbara och där domstolen inte ansåg att den försäkrade skäligen bort inse att hen fått ersättning med för högt belopp. Även i detta fall ansåg man att det inte fanns någon återbetalningsskyldighet. Kvinnan fick facklig rättshjälp genom sitt medlemskap i Kommunalarbetareförbundet och företräddes av förbundsjurist Anne Rajmic.

Meny