Nyheter i semesterlagen (Nr 5/2009)

Riksdagen har nyligen antagit nya regler i semesterlagen. Man benämner det nya såsom en förenklad semesterlag vilket skulle kunna uppfattas som att vi fått en helt ny semesterlag. Så är det emellertid inte. Inom ramen för den ”gamla” semesterlagen har ändringar skett i syfte att göra lagen enklare att förstå och tillämpa. Lagen har förenklats i sak, språkligt och redaktionellt. Till grund för riksdagsbeslutet ligger prop. 2009/10:4 och arbetsmarknadsutskottets betänkande 2009/10:AU4. De nya reglerna träder i kraft den 1 april 2010.

På grund av de redaktionella ändringar som gjorts kommer den som läser ”den nya” semesterlagen inte att känna igen sig i alla delar. Man har stuvat om och flyttat vissa stycken från ett lagrum till ett annat. Vi kommer nedan endast att beröra de ändringar som skett i sak.

Semesterledighet för korttidsanställda (5 §)
Nuvarande reglering i 5 § har ändrats så att korttidsanställda ges samma rätt till semesterledighet och semesterlön som övriga arbetstagare. Rätten till semesterledighet gäller oavsett längd på anställningen och oavsett antalet arbetade timmar. Semesterersättning presumeras således inte i något fall ingå i lönen.

För anställningar kortare än tre månader ska det även fortsättningsvis vara möjligt för en arbetsgivare och arbetstagare att avtala om att semesterledighet inte ska läggas ut. När anställningen upphör utgår i ett sådant fall istället semesterersättning.

Semesterledighet vid deltid eller oregelbunden arbetstid (12 a §) Av semesterlagen har inte tidigare tydligt framgått att arbetstagare med lägre sysselsättningsgrad än heltid eller med oregelbunden arbetstid har rätt till lika lång semesterledighet som en heltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med regelbunden arbetstid. Nu uttrycks detta i en ny paragraf – 12 a § – med att ”Semesterledighet ska förläggas så att arbetstagare med lägre sysselsättningsgrad än heltid eller med oregelbunden arbetstid får lika lång ledighet som en heltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med regelbunden arbetstid”. I de flesta kollektivavtal finns regler om hur semester ska läggas ut för t.ex. deltidsarbetande eller skiftarbetande arbetstagare.

Ny beräkningsregel för semesterlön (16 §) Två alternativa beräkningsregler har införts i paragrafen.

  • Sammalöneregeln som är huvudregel för arbetstagare med fast lön (vecko- eller månadslön).

  • Procentregeln (den vi har idag) som gäller ovillkorligen i fem uppräknade fall.

Hur semesterlönen beräknas enligt dessa bägge regler finns angivet i två nya paragrafer, 16 a § respektive 16 b §.

Arbetsgivaren har viss möjlighet att välja beräkningsregel, exempelvis procentregeln istället för sammalöneregeln. Därvid bör iakttas:

  • En tillämpning av sammalöneregeln förutsätter att arbetstagarens normala inkomst under intjänandeåret i huvudsak överensstämmer med inkomsten under semesteråret

  • En arbetstagares arbetsinkomster kan emellertid vara skiftande, därför måste det finnas en procentregel, där lönen under intjänandeåret avgör semesterlönens storlek

  • Semesterlönens storlek bör så långt som möjligt vara densamma oavsett vilken regel som tillämpas

  • Vid varje semestertillfälle bestäms enligt vilken regel semesterlönen ska beräknas

I fem olika situationer enligt 16 § andra stycket ska procentregeln och inte sammalöneregeln tillämpas. I dessa fall finns ingen valmöjlighet för arbetsgivaren. Dessa fem situationer är när en arbetstagare har

  • lön som inte är bestämd per vecka eller månad

  • lön som regelbundet består av en fast och en rörlig del om den rörliga lönedelen kan uppskattas till minst tio procent av den sammanlagda lönen under semesteråret

  • en sysselsättningsgrad som har varierat under intjänandeåret

  • ändrat sysselsättningsgrad mellan intjänandeåret och semestertillfället, eller

  • varit frånvarande under intjänandeåret av skäl som inte är semesterlönegrundande om frånvaron inte pågått i samma omfattning under hela intjänandeåret och pågår i sådan omfattning vid semestertillfället.

Semesterlön enligt sammalöneregeln (16 a §) Under semesterledigheten ska arbetstagaren (vecko- eller månadsavlönad)

  • ha samma lön som om han/hon hade arbetat

  • plus ett semestertillägg (för att kompensera för procentregelns överkompensation) för varje betald semesterdag med 1, 82 % av veckolönen resp. 0,43 % av månadslönen

Om arbetstagaren förutom fast lön också har rörliga lönedelar som är mindre än 10 % av den sammanlagda lönen, kan sammalöneregeln tillämpas. Arbetstagaren ska då – förutom den fasta lönen och semestertillägget under semesterledigheten – dessutom ha ett semestertillägg med 12 % beräknat på de sammanlagda rörliga lönedelarna under semesteråret. Detta semestertillägg betalas dock ut senast en månad efter semesterårets utgång.

Semesterlön enligt procentregeln (16 b §) Enligt procentregeln är semesterlönen 12 % av arbetstagarens förfallna lön under intjänandeåret.

I löneunderlag ska inte inräknas

  • semesterlön; även sparad semesterlön avräknas (en försämring mot idag)

  • ersättning för dag då arbetstagaren helt eller delvis haft semesterlönegrundande frånvaro

  • permitteringslön med anledning av driftsuppehåll med samtidig semester och rätt till semesterlön inte föreligger

Metoden att räkna upp löneunderlaget för semesterlönegrundande frånvarodagar har ändrats. Det nya sättet innebär att beräkningen av lönen under semesterlönegrundande frånvaro ska ske med det belopp som arbetstagaren skulle ha erhållit i lön om han/hon arbetat i normal omfattning. Med normal omfattning avses arbetstagarens ordinarie arbetstidsmått.

Nya regler om semesterlönegrundande frånvaro
Reglerna om semesterlönegrundande frånvaro har delats upp i tre paragrafer, nämligen 17 § vid sjukdom och arbetsskada, 17 a § (ny) vid ledighet enligt föräldraledighetslagen och 17 b § (ny) ledighet för smittbärare, för närståendevård, för viss utbildning, för fullgörande av totalförsvarsplikt och vid ledighet för svenskundervisning.

Semesterlönegrundande frånvaro vid sjukdom och arbetsskada enligt (17 §) Liksom tidigare kommer frånvaro vid vanlig sjukdom under intjänandeåret att vara semesterlönegrundande upp till 180 dagar såvida inte arbetsskada föreligger. Beror frånvaron på arbetsskada är hela frånvarotiden under intjänandeåret semesterlönegrundande.

En viktig förändring har emellertid skett. I paragrafens andra stycke anges att ”Frånvaron upphör att vara semesterlönegrundande, då arbetstagaren varit helt eller delvis frånvarande från arbetet under ett helt intjänandeår, utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd”. Den tidigare regeln om en längsta tid om två hela intjänandeår under vilken sammanhängande frånvaro var semesterlönegrundande per intjänandeår, har ersatts av en regel om en bortre tidsgräns av endast ett helt intjänandeår. Detta gäller oavsett om sjukfrånvaron beror på vanlig sjukdom eller arbetsskada och oavsett om arbetstagaren varit helt eller delvis frånvarande. Den nya regeln tar således även sikte på deltidssjukskrivna för vilka någon bortre tidsgräns inte fanns enligt den tidigare regleringen.

Semesterlönegrundande frånvaro vid ledighet enligt föräldraledighetslagen (17 a §) Reglerna om semesterlönegrundande frånvaro vid ledighet enligt föräldraledighetslagen har ändrats på en punkt. Med nuvarande reglering har viss ledighet med tillfällig föräldrapenning varit semesterlönegrundande i sammanlagt 120 dagar eller, om föräldern är ensamstående, i 180 dagar per intjänandeår medan viss annan ledighet med tillfällig föräldrapenning enligt lagen om allmän försäkring varit semesterlönegrundande utan tidsgräns. Den nya regeln innebär att all frånvaro med tillfällig föräldrapenning ska vara semesterlönegrundande i högst 120 dagar per intjänandeår eller, för ensamstående föräldrar, i 180 dagar per intjänandeår. Detta anses medför en betydande administrativ förenkling för arbetsgivaren. I övrigt kvarstår den ”gamla” regleringen vid ledighet enligt föräldraledighetslagen oförändrad.

Beräkning av semesterlön för sparade dagar ( 22 §) I dag finns regler om detta i 22 och 23 §§. 23 § upphör i samband med att de förenklade semesterreglerna träder i kraft. Beräkningsregeln har förenklats. Semesterlön för sparade semesterdagar ska beräknas på samma sätt som för ordinarie semesterdagar, sammalöneregeln eller procentregeln. Sparade semesterdagar behandlas således som om de intjänats under det intjänandeår som närmast föregår det semesterår då de läggs ut. Någon hänsyn, utöver vad som gäller för ordinarie semester, tas således inte till om sysselsättningsgraden ändrats sedan semesterdagen sparades eller om arbetstagaren har haft frånvaro som inte är semesterlönegrundande under intjänandeåret.

Om semesterlönen beräknats enligt procentregeln har den totala semesterlönen beräknats och sedan fördelats på årets semesterdagar. Semesterlönen har då fastställts för varje betald semesterdag. Samma belopp utgår då för varje sparad semesterdag. Om beräkningsunderlaget är 120 000 kr uppgår den totala semesterlönen enligt procentregeln till 14 400 kr. Fördelat per semesterdag är beloppet 576 kr (14 400 / 25). Om arbetsgivaren lägger ut fem veckors semester och fem dagar sparad semester utgår således 14 400 kr för den ordinarie semestern och 2 880 kr (576 x 5) för de sparade semesterdagarna.

Beräknas semesterlönen för arbetstagaren enligt sammalöneregeln blir beräkningen enklare. Semesterlönen per sparad semesterdag behöver inte räknas ut särskilt. Den ordinarie lönen utgår under såväl de ordinarie som de sparade semesterdagarna. Ett semestertillägg beräknas för varje semesterdag, även för de sparade semesterdagarna.

Tidpunkten för betalning av semesterlön (26 §) I likhet med vad som gäller idag ska semesterlönen utbetalas i samband med semesterledigheten. Möjligheten att utbetala löpande lön och resterande semesterlön i slutet av semesteråret för arbetstagare med vecko- eller månadslön har emellertid avskaffats. Bakgrunden till detta är att en sådan regel blir överflödig i samband med införandet av sammalöneregeln. Vid tillämpning av sammalöneregeln ska arbetsgivaren betala sådana rörliga lönedelar som alltid ska beräknas enligt procentregeln senast en månad efter semesterårets utgång (se ovan vid 16 a §).

Semesterlön när semester inte har kunnat läggas ut (26 a §) En helt ny regel och paragraf har införts. Regeln tar sikte på den situationen att arbetstagarens betalda semesterdagar inte har sparats och inte heller har kunnat läggas ut under semesteråret p.g.a. att arbetstagaren varit frånvarande. Förmånen omvandlas då till en fordran på semesterlön som ska utges senast en månad efter semesterårets utgång med en viss begränsning. (återkommer till detta nedan).

Arbetsgivaren kan välja mellan procentregeln och sammalöneregeln, dock under förutsättning att arbetsgivaren enligt lagen får tillämpa den senare regeln. Tillämpas den senare regeln är det vecko- eller månadslönen vid semesterårets utgång som läggs till grund för beräkningen. Tillämpas procentregeln är det lönen under intjänandeåret som styr.

Outtagna semesterdagar omvandlas som sagt till en fordran på semesterlön. En begränsning har dock införts som innebär att arbetstagaren ska ha 25 semesterdagar, eller så många som tjänats in, vid ingången till det nya semesteråret. Syftet är att arbetstagaren även efter en längre frånvaroperiod ska kunna få betald semesterledighet.

Exempel på tillämpning av 26 a §

  • En arbetstagare är sjuk under semesteråret i sådan omfattning att någon semester inte kan läggas ut. Under samma år intjänas ytterligare 13 semesterdagar (eftersom endast 180 dagar är semesterlönegrundande). Vid semesterårets slut förfaller de 25 innestående semesterdagarna till betalning. För att arbetstagaren ska kunna ta ut 25 semesterdagar under kommande semesterår, ska 13 av de 25 innestående semesterdagarna ersättas med semesterlön. Kvar blir då 12 av de innestående dagarna och de 13 semesterdagar som intjänats under det innevarande året, dvs. sammanlagt 25 semesterdagar.

Uttalanden i propositionen om risken för preskription rörande tillämpningen av 26 a § ”Eftersom reglerna kan medföra att semesterförmånen blir innestående under en längre period än idag, ibland flera år, kan fråga uppkomma om detta kan leda till att förmånen preskriberas. En arbetstagare som vill göra gällande en fordran enligt semesterlagen måste väcka talan senast inom två år från utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha erhållit den förmån till vilket anspråket hänför sig (33 § semesterlagen). Betalda semesterdagar som enligt den föreslagna regeln på detta sätt blir innestående kan inte betraktas som förmåner som skulle ha erhållits under det semesterår då de ursprungligen skulle ha lagts ut. I stället innebär regeln att förmånen flyttas fram till nästa semesterår. De betalda semesterdagarna ska då i stället erhållas under detta semesterår. Kan de betalda semesterdagarna inte heller läggas ut under detta semesterår flyttas de åter fram. Vid varje byte av semesterår flyttas således också fordran på de betalda semesterdagarna med. Någon risk för preskription på grund av regeln finns inte.”

Semesterledighet för hemarbetande och okontrollerade arbetstagare (30 a §) En helt ny regel och paragraf har införts. Till skillnad mot tidigare får nu hemarbetande och okontrollerade arbetstagare samma rätt till semesterledighet med semesterlön som övriga arbetstagare.

Det ska vara möjligt att avtala om avvikelse från reglerna om förläggning av semesterledighet för okontrollerade arbetstagare. Avvikelse får dock göras endast under förutsättning att arbetstagaren bereds möjlighet att ta ut tjugofem semesterdagar, eller det mindre antal semesterdagar som arbetstagaren har rätt till, varje semesterår.

Överföring av semesterförmåner mellan anställningar hos samma arbetsgivare (30 b §) En ny regel och paragraf har införts. Den tar sikte på en arbetstagare som har flera på varandra följande tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare. Enligt den nya regeln ska dessa arbetstagare ha samma möjlighet till semester som tillsvidareanställda arbetstagare.

I semesterhänseende ska två efter varandra följande anställningar hos en och samma arbetsgivare räknas som en anställning. Detta förutsätter att anställningarna löper i nära anslutning till varandra. Som nära anslutning bör räknas anställningar med högst ett par veckors mellanrum. Anställningarna behöver dock inte löpa i omedelbar anslutning till varandra. Genom ändringen ökar arbetstagarens möjlighet att tjäna in semester under ett intjänandeår för att sedan begära att den läggs ut under följande semesterår. Denna möjlighet förutsätter att den intjänade semesterledigheten inte redan har lagts ut och att semesterersättning inte redan har betalats ut. Dessutom krävs att arbetstagaren har förklarat att intjänade semesterförmåner ska överföras till den nya anställningen.

LO-TCO Rättsskydd AB

Bo Ericson

Vill du motta våra Nyhetsbrev?

Vi gör ca. 4 st utskick per år. Alla våra tidigare nyhetsbrev finns under rubriken Nyhetsbrev i menyn.

Om Oss

Vårt uppdrag är att biträda LO, TCO, förbunden samt förbundens medlemmar i rättsliga angelägenheter. Vi ska vidare inom de rättsområden som berör fackliga organisationer och deras medlemmar bidra till en ur facklig utgångspunkt positiv rättsutveckling samt sprida kunskap inom fackföreningsrörelsen i juridiska frågor och om den fackliga rättshjälpen.

Vår huvudsakliga arbetsuppgift är att driva rättsliga processer i domstolar. Våra två stora arbetsområden är socialförsäkringsrätt och arbetsrätt i vid bemärkelse.

Senaste Nytt